att

det är livsviktigt med andrum.

So it is!;)

att jag vågar se

att även det jag inte har tyckt om på min livsväg, även den/de ( för de kan vara i pluralis;)) som jag har haft de svåraste konflikterna och åren med är en del av de/det som gjort mej till den jag är idag.   Ödmjukhet inför allt och alla, inför Livet. Tack!

att det är

precis som jag alltid har trott: everythings gonna be alright;)

att

det är riktigt länge sedan jag skrev här, men de gamla inläggen är inte så tokiga så nu känns det som jag ska väcka upp denna lilla minitankeblogg igen.

inte

kasta pärlor till svinen.
Dags att grunda den där kulturföreningen;)

INTE

ge upp.

inte

gå nära "Hellvetesgapet" igen...
Har lärt mig att akta mej för det som är farligt, utan att behöva utsätta mej för det och det svarta djupet är inte alls lockande, det är ihåligt och tomt...
Och ingen Birk kommer det och slänger ned ett rep heller ( eller Ronja om du är man) nä man får klättra upp ensam, oftast, så NÄ nära det går jag inte, igen...